I drömmarnas porrvärld
Publicerat 12 september 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Vecka 38+3
Alltså, så mycket sexdrömmar som jag drömt under de här sista veckorna av graviditeten har jag aldrig varit med om maken till. Jag har nu smockfullt med material för att kunna producera ett oändligt antal erotiska filmer av toppkvalitet. Det är både rått hardcore och romantiskt med softad lins, både män och kvinnor, folk jag känner och folk jag bara träffat i drömmen. Jag är givetvis smal, vältränad och snygg. Magen är platt, mina bröst är fasta och fina, rumpan dallrar inte som en fläsksvål när jag springer och jag säger aldrig några dumma saker. Eller?
I nattens dröm var jag i ett semesterparadis och förförde en muskulös brunbränd man med rufsigt långt hår. Han var från Belgien och pratade med en sexig fransk brytning. Det var lystna blickar, magiska ord, sol och palmer, hångel i havet, pirrande svettiga kroppar, otrolig kåthet och en känsla av att fullständigt ge sig hän och förlora sig i sex. Och så mitt i den magiska stämningen får jag ett samvete trots att det bara är en dröm och börjar tjafsa om kondom. Vi springer till hans lilla vattenvilla för att se om han har någon där men får inte upp dörren. Till slut säger han att han måste iväg för han är sen till sin volleybollmatch. Faan, till och med i drömmen ska jag ha ett samvete. Kunde jag inte bara ha gett mig hän där i vattenbrynet utan att sabba stämningen. Helvete!
Ultraljud
Publicerat 20 augusti 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Vecka 35+1
I fredags var jag på Auroramottagningen igen. Vi gick igenom vad det ska stå i min förlossningsplan, kollade lite hjälpmedel och ställningar. Sedan blev jag, med anledning av lite oroande blödningar, uppkopplad för att se att allt var ok med bebis. När jag suttit och tittat på monitorn med Siverts hjärtljud en evighet kom en ung snygg läkare med en ultraljudsmaskin. Och där på skärmen fick jag se min lilla plutt igen. Min bebis. Ett öga… en mage… en helt perfekt formad fot… och jodå… bebis hade vänt sig med huvudet nedåt… Åh… där är verkligen mitt barn… Skärmen blev svart och den magiska upplevelsen var slut och den snygge läkaren gav mig lite papper och bad om ursäkt för att han kladdat på min mage. Jag höll på att säga något dumt om karlar som lägger kladd på min mage eller att han gärna får kladda på min mage igen men bet mig i tungan som tur var.
Angående blödningarna, ringde först till sjukvårdsupplysningen som i sin tur gav mig telefonnumret till gyn i Uppsala som i sin tur bara lät ointresserade, stressade och sa att det var helt normalt så länge jag kände sparkar. Det lugnade mig i cirka 2 minuter. Hade jag verkligen känt några rörelser därinne idag? Näe! Jag buffade och puffade på Sivert men ingenting hände. Ner med 4 glas kallt vatten, fram med glassbyttan ur frysen och ställde på magen samtidigt som jag försökte väcka liv i honom/henne med höga ljud. Näe, Sivert är död. Herregud… Han lever inte… Blir förbannad på Henrik som som vanligt säger ”De ooordnar sig skaru se” och går ut och klipper gräset. Hur fan kan han klippa gräset när vårt barn kanske har dött? Sen buffar Sivert irriterat undan glassbyttan och ger mig några straffsparkar i sidan för att han blivit väckt mitt i bästa sömnen.
Så fick jag då användning av det där tipset som jag hånade förra graviditeten.
Tankar om förlossning
Publicerat 15 maj 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Stod och tänke för mig själv när jag borstade tänderna att ”fasen vad fint jag mår, tröttheten är borta och illamåendet och spyorna likaså”. Och vips så kom den grillade laxen upp från magen.
Andra tankar jag har är hur fan jag ska klara av en förlossning. Jag förtränger tanken på att lillflingan ska ut. Skulle jag tänka på det mer än 3 sekunder skulle jag få panik. Men ut ska den. Och jag tänker istället på hur jäkla najs det ska bli med lustgasrus och undrar om jag ska bli lika sugen på att feströka som förra gången när jag ligger där i förlossningssängen. ”Kan man få en cigg på det här” sluddrade jag sist för att i nästa sekund förvirrad undra vad Stefan Mälquist gjorde i rummet.
Nu orkar jag inte fundera mer på det här. Den där förlossningsplanen får vänta ett tag.
Å hujedamej…
Lösenordsskyddad: Besynnerliga saker man gör som gravid
Publicerat 07 maj 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Men vad ska ongen heta?
Publicerat 29 april 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Tags: gravid, namn
Funderade på det här med namn. Det finns ju hur många namn som helst men jag kommer inte på ett enda som känns som Lillflingan. När jag väntade Viggo hade jag omröstning här på Cocosbloggen och Viggo var det namn som vann. Det är alltså NI som gett min son hans namn. 😛 Fast när han kom ut så såg vi ju att det verkligen var en Viggo.
Men vad ska Lillflingan heta då??
Killnamn
Oliver
Love
Hugo
Mio
Tjejnamn
Meja
Vera
Alice
Ella
Nemi
Ja jag vete tusan… Har ni möjligtvis några bra namn på lager?? 🙂
Cravings & att sminka en gris
Publicerat 04 april 2012 av SusanneKategorier: Dagbok
Vecka 15+3
Fann mig själv stående på Ica Maxci med en grapefrukt i min hand. Jag har alltid avskytt grape men nu mumsar jag glatt i mig. Blev överlycklig igår när jag dessutom hittade en Grape tonic här hemma. Räkmackor är jag helt beroende av. Innan jag får min räkmacka är jag som en pundare innan han får sin fix. När jag satt i mig den får jag tylgla mig för att inte beställa en till. Konditori Drott lär nog känna igen mig efter det här.
En vän har gjort en fransförlängning och det blev så snyggt att jag var tvungen att gå dit idag och beställa en tid till mig också. Tjejen bakom kassan deklarerade att jag som gravid kan göra ALLT inom skönhet utom ingrepp som botox och sådant. Jag får väl strunta i botoxen då. 😛 Men trots att jag känner mig fläskig, gammal och ful ska jag försöka att bry mig om mitt utseende och göra det bästa av situationen. Förra gången när jag såg ut som en övergödd bulldozer kändes det som att sminka en gris varje gång jag försökte göra mig fin. Vad är vitsen liksom…
Idag hade de haft påskdisco och påsklunch på dagis. Hämtade en glad och charmig kille som sjöng på Gullefjun så fint och jag kände mammavärmen i hela bröstet. Vi är inne i någon överjävlig trotsperiod just nu men stunder som dessa väger upp tusenfalt. Han har blivit så stor min lille Cocos. ♥ Lillflingan däremot, är bara 14 cm hörde jag ryktas om.
Cocos 