Arkiv för augusti 2012

Ultraljud

20 augusti 2012

Vecka 35+1

I fredags var jag på Auroramottagningen igen. Vi gick igenom vad det ska stå i min förlossningsplan, kollade lite hjälpmedel och ställningar. Sedan blev jag, med anledning av lite oroande blödningar, uppkopplad för att se att allt var ok med bebis. När jag suttit och tittat på monitorn med Siverts hjärtljud en evighet kom en ung snygg läkare med en ultraljudsmaskin. Och där på skärmen fick jag se min lilla plutt igen. Min bebis. Ett öga… en mage… en helt perfekt formad fot… och jodå… bebis hade vänt sig med huvudet nedåt… Åh… där är verkligen mitt barn… Skärmen blev svart och den magiska upplevelsen var slut och den snygge läkaren gav mig lite papper och bad om ursäkt för att han kladdat på min mage. Jag höll på att säga något dumt om karlar som lägger kladd på min mage eller att han gärna får kladda på min mage igen men bet mig i tungan som tur var.

Angående blödningarna, ringde först till sjukvårdsupplysningen som i sin tur gav mig telefonnumret till gyn i Uppsala som i sin tur bara lät ointresserade, stressade och sa att det var helt normalt så länge jag kände sparkar. Det lugnade mig i cirka 2 minuter. Hade jag verkligen känt några rörelser därinne idag? Näe! Jag buffade och puffade på Sivert men ingenting hände. Ner med 4 glas kallt vatten, fram med glassbyttan ur frysen och ställde på magen samtidigt som jag försökte väcka liv i honom/henne med höga ljud. Näe, Sivert är död. Herregud… Han lever inte… Blir förbannad på Henrik som som vanligt säger ”De ooordnar sig skaru se” och går ut och klipper gräset. Hur fan kan han klippa gräset när vårt barn kanske har dött? Sen buffar Sivert irriterat undan glassbyttan och ger mig några straffsparkar i sidan för att han blivit väckt mitt i bästa sömnen.

Så fick jag då användning av det där tipset som jag hånade förra graviditeten.